När man som minst anar det och när man har som minst tid!

Min pojkvänn Kim ringde sin chef på hans extra jobb och fråga om han fick låna ena traktorn för att ploga på vägen hem till Kim för att det var så slaskit och det gick nästan knappt att köra med bilen. Så Kim körde iväg hem till sin chef och hämtade traktorn och sedan efter ett tag kom han hit hem och började ploga på gården lite innan han skulle köra och ploga tillbaka vägen hem till chefen igen och innan han for och ploga på tillbaka vägen så fråga Kim om jag ville åka med i traktorn och jag vet ju hur mycket Kim älskar att få visa upp sina kunskaper för mig och han vet att jag är lite halv rädd att åka traktor för att ibland känns det som att man tippar. Men iallafall då tog jag på mig skoterskorna och en vit jacka (jag bara slet åt mig det första bästa) och sedan gick jag ut och hoppa in i bamse traktorn och så börja vi åka och bloga. Och jag var livrädd men det är endå roligt. Och sedan när vi hade typ 4-8 meter kvar tills vi inte längre skulle ploga eller snarare skrapa vägen så gick ena sidan av bladet(ena vingen/ena delen av skopan) sönder så då blev vi tvungen att tvärstanna mitt i vägen (på en liten grusväg) för att laga den där skopan och det var tungt att försöka få ihop de där delarna för att kilen som håller delarna ihop hade lossnat, och det tog ju nästan en timme bara att försöka få ihop det där, och när man nästan fått det på plats så skulle man ju också måsta försöka få in den där kilen (ett järnrör) vilket nästan var omöjligt, men just innan jag höll på att ge upp så fick vi igenom den. Och det var ju bra det eftersom vi fått låna traktorn, men som tur så har det där hänt massvis av gånger så det var liksom inte första gången på skopan/pladet.

Men det roliga med detta är hur korkade bilförare är :P då står vi där och håller på och eftersom det far ganska många på den där vägen, men bilförarna dom stannar och väntar så jag blev tvungen att säga åt de att de blev tvungen att åka den andra vägen för att vi står mitt i vägen och det kommer att ta bra lång tid innan vi fått till skopan/bladet. Men vi lyckades tillslut, men jag känner att jag inte är ett dugg tränad. Men ska Kim jobba med traktorer och lastbilar resten av hans liv så kommer han ju ha slitit ut sig senast vid 50 års åldern :S För han är ju inte rädd att slita i tunga saker, och bara det där bladet vänge ju mycket :S

Hörs sen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0