Motgångarna tar tyvärr aldrig slut. Har man börjat få ett liv i otur så kommer det att fortsätta med otur resten av livet. Det är vad jag nu märkt.

Mitt liv har hela tiden fått motgångar och efter motgångarna kommer det IBLAND tur men direkt efter att man varit lite lycklig med tur så kommer det något ännu mer hemskt.

Ni vet ju nog att min pappa dött, bara några månader innan det så dog min fasters kille (de var inte gifta men de har varit tillsammans hela mitt liv så i mina ögon är de gifta). Efter det så flyttade jag till lägenheten och började må lite bättre, min kanin dog. Flyttar till min pojkvänns familj vilket känns ganska bra men då har jag ju otur med att jag haft så jävla mycket saker jag samlat på mig. Och idag trodde jag att jag skulle få vara lite glad över att vi nu tömt hela lägenheten men ne då 2 timmar senare så höll pojkvännens mormor på att dö, om hon skulle dö så skulle det faktiskt bli jätte tomt när deras släkt är samlade, för hon var så speciell. Hon är rolig, gullig, charmig m.m. går inte sätta ord på allt. Men det är nu bara att hoppas på att vi får lite tur så att hon överlever.

Jag har nu tagit upp lite av tur och oturen. Men finns en jävla massa annat.

Hatar när någon är påväg eller har dött, man känner sig så jävla tom inom sig. Man vet inte vad man ska göra, ta sig till eller nått. Och dessa jävla begravningar... Jag brukar aldrig komma ihåg något från dem, och allt brukar vara så dystert och tråkigt, så hemskt, jag brukar se suddigt och efteråt se allt som suddigt.
Men snälla GUD låt det inte bli en begravning till, jag ber dig, snälla snälla inte en begravning till...
Vi orkar inte med det.

Jag kommer ju aldrig mer typ vilja ha nå tur för där efter kommer det alltid otur.
Ne nu kanske jag kan försöka sova, har praktik imorgon igen så får inte försova mig och sedan efter praktiken ska jag försöka skynda mig och städa ur lägenheten de jag hinner för att sedan fara hem till mamma.

NE gud vad jag babblar på, men det blir ofta så för mig när något hemskt hänt och det är precis som att jag bara skriver, tänker inget utan bara skriver så det kan hända att det förekommer konstiga meningar eller felstavade ord. Men nu måste jag gå och försöka sova, håll tumarna för lilla Elsa (pojkvännens mormor), håll tummarna för att hon ska vakna upp igen och bli frisk och bra. Hon hade suttit och sett på tv och sedan hade det kommit några konstiga ljud från henne och sedan var hon näst intill död, när ambulansen kom så hade hennes hjärta stannat men de lyckades få tillbaka pulsen, men man ska ju aldrig vara säker på att det blir bra när hon får tillbaka pulsen, och eftersom hon knappt kan äta för att hon får ont i magen så är hennes kropp jätte svag och svaga människor brukar typ ha svårare att kunna vakna upp igen. Men som sagt, snälla håll tummarna med mig.

(Bilen är tagen från blocket)

Sov gott!

PS. Kim älskling förlåt för att jag varit på så dåligt humör hela dagen, jag älskar dig av hela mitt hjärta!